Brev från generalsuperiorn som svar till Hans helighet påven Leo XIV

30 juni 2026

Generalsuperiorn
Till Hans Helighet
Påve Leo XIV

Ecône, den 30 juni 2026

Helige Fader!

Tack så mycket för det brev som Ers helighet så vänligt har ställt till mig.

Er faderliga omsorg har rört mig djupt.

Länge har jag hoppats få tillfälle att träffa Ers helighet personligen för att direkt framföra vår uppriktiga önskan att tjäna Kyrkan. Tyvärr har något sådant tillfälle inte yppat sig.

Jag ber endast att Ers helighet beaktar uppriktigheten i denna avsikt, som inte på något sätt är låtsad. Paradoxalt nog anser vi, under nuvarande omständigheter, att det är just vår plikt att göra allt som står i vår makt för att laga Kristi sömlösa klädnad, som rivits sönder av krafter och påtryckningar oförenliga med en sann katolsk anda. Jag ber endast att Ni beaktar denna avsikts äkthet innan ett beslut fattas angående Sankt Pius X:s prästbrödraskap. Det är ännu inte för sent.

Tanken att separera oss från den Romerska kyrkan är oss fullkomligt fjärran. Tvärtom önskar vi tjäna henne genom extraordinära medel, såsom man skulle bistå en moder i nöd som behöver särskild hjälp, även om detta inte förstås av alla. Dock är jag övertygad om att den Helige Fadern skulle kunna förstå det.

Den heliga stolen har visat sig förmögen att förstå mycket komplexa situationer och att avsätta den nödvändiga tiden till urskiljning.

Får jag därför som en son be Ers helighet att ta den tid som krävs för denna urskiljning.

Om mina egna ord inte är tillräckliga, skulle jag be Ers helighet att beakta två mycket enkla fakta. För det första, redan år 1988 förklarades Sankt Pius X:s prästbrödraskap som schismatiskt, av skäl och under omständigheter helt analoga med dagens. Ändå, efter så många år, talar vi med varandra som en far och hans son. Ers helighet uppmanar mig faderligt att undvika en schism som, teoretiskt sett, redan har inträffat. Utgör inte Ers heligets inställning – vars faderliga omsorg jag djupt uppskattar – ett bevis på att Sankt Pius X:s prästbrödraskap varken är schismatiskt eller fientligt inställt till Kyrkan?

För det andra, för några år sedan anförtrodde den Heliga stolen två av kyrkans biskopar uppgiften att inleda en dialog med Sankt Pius X:s prästbrödraskap, biskop Vitus Huonder, då biskop av Chur, nu avliden, och biskop Athanasius Schneider, hjälpbiskop i Astana. Båda, efter att ha tagit den nödvändiga tiden för urskiljning, erkände Sankt Pius X:s prästbrödraskaps djupt katolska anda och gav offentligt vittnesbörd om den. Framför allt vågar jag dock vända mig till Ers helighet i tusentals själars namn som har återfunnit den katolska tron och dess utövande genom Sankt Pius X:s prästbrödraskaps apostolat. Detta är ett faktum som Ers heligets företrädare själva tog notis om. Dessa själar har endast en önskan: att nå frälsningen genom detta medel som den gudomliga försynen ställt till deras förfogande. De har lidit, och de är uppriktiga. Jag är övertygad om att Ers heligets faderliga hjärta som universell herde kommer att beröras av denna mycket speciella situation. En dag kommer alla svårigheter mellan den Heliga stolen och Sankt Pius X:s prästbrödraskap att lösas. En gest av förståelse från Ers heligets sida skulle, långt ifrån att skada enigheten, endast kunna visa inför världen och inför alla kristna Er omtanke om enighet och Er godhet som fader.

Jag lämnar allt detta till Er heligets övervägande. Jag förnyar mina böner för Ers helighet.

Under lång tid, även innan ni valdes till påve, har jag bett till Sankta Rita angående den nuvarande situationen. Jag såg i valet av en augustinsk påve ett hoppets tecken. Jag är övertygad om helgonets förbön för oss. Det är aldrig för sent.

Jag ber Er att välsigna oss.

Jag begagnar detta tillfälle att försäkra Er om min djupaste tillgivenhet i Herren.

Don Davide Pagliarani